Idag skriver UNT om John som tvingas ge sina grannar sitt schema till grannarna och som uppmanas att bo någon annanstans. Varför? John är autistisk och en del av hans beteende är högljuda skrik. Enligt Uppsalahems kommunikationschef Linda Ryttlefors är det skillnad på människor. Om ett barn skriker i grannlägenheten är det normalt. Men om en med autism skriker är det ett problem. I kommentarerna till UNT:s artikel lyser samma vidriga människosyn igenom. "Att bo i hyreslägenhet är ofta inget man väljer..." skriver Thomas Nilsson och avslutar sin kommentar med "...en kroniskt sjuk utagerande person slutar aldrig att störa".
Var ska de autistiska människorna få plats i vårt samhälle. Autism är för övrigt ingen sjukdom även om många tror det. Det är inte botningsbart och därför blir frågan ska dessa kunna leva med oss normalstörda eller ska vi återinföra möjligheten att placera de misshagliga på hem/institutioner/anstalter.
Uppsalahem hade nog kunnat lösa detta genom bostadsanpassning, LSS torde inte vara en okänd lag hos Uppsalas stora hyresbolag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer som inte handlar om inlägget raderas. Du är själv ansvarig för vad du skriver.